Jag hörde Anna Croneman säga att vi ska göra istället för att prata, att vi ska göra saker fortare, att vi måste få genomslag och nå ut till publiken.

Filmbranschen är i kris, det är det ingen tvekan om. SFI har fått mindre anslag, som många andra institutioner eller organisationer. Tittarmönster har förändrats, streamingtjänsterna lockar med att sitta hemma i soffan för att se kurerat innehåll – och det har visat sig svårt att konkurrera med.

Croneman säger också att det är ett slags självskadebeteende i branschen att 59 spelfilmer har biopremiär under 2023, när det bara finns 52 veckor på ett år. Hur ska man få till ett genomslag då? Det är omöjligt i ett klimat med så mycket innehåll.

Om vi nu har ett offentligt stöd till svensk film – vad ska det användas till?

Croneman säger också att branschen har hamnat i ett läge där vi har dåligt självförtroende, så vi måste förändra något – men även vårt mindset. Får vi tillbaka vårt självförtroende kanske publiken kan få tillbaka förtroendet för svensk film.

Croneman uppmuntrar branschen till att göra detta tillsammans med henne, och önskar att vi inte hamnar i gamla diskussioner där inget förflyttas framåt.

På frågan om inkludering och mångfald sa Croneman att det borde inte vara så komplicerat, att det handlar om sunt förnuft. Det är självklara saker i ett demokratiskt samhälle som SFI ska förhålla sig till, och det ingår i uppdraget. Men hon har svårt att förstå de som ropar på politisk styrning i den frågan.

Som representant för WIFT+ var det viktigt för mig att be henne förtydliga den frågan under Q&A-stunden. Jag sa att många kanske blir rädda över uttalandet att inkludering och mångfald bara handlar om sunt förnuft och bad henne berätta mer konkret hur de ska jobba med inkludering och mångfald. Croneman ursäktade det slängiga sättet hon uttalade sig på och förtydligade att hon kommer vilja prata om de här sakerna på ett annat sätt, att det finns andra sätt att jobba med det än ren politisk styrning. Hon gav som exempel att under hennes tid på SVT hade de 50% kvinnliga regissörer utan att ha ett uttalat mål. Hon sa också att de här sakerna är inget hon tar lätt på och att hon tar gärna upp dialogen igen när hon är lite varmare i kläderna.

Jag ser fram emot en fortsatt dialog kring detta. Inkludering och mångfald för WIFT+ handlar inte bara om att kvinnor ska få göra film, utan mycket mer. WIFT+ tänker och jobbar på ett intersektionellt sätt, så det handlar om alla minoriteter i samhället. Vi jobbar ju i en bransch där t.ex. rasifierade personer är marginaliserade. Jag behövde bara se mig om i Biograf Victor där vi satt och lyssnade på samtalet för att se att det var i huvudsak vita människor som satt i publiken.

Jag ser fram emot att höra vad sunt förnuft innebär exakt, vilka ideologier som ligger bakom ett sunt förnuft hos SFI. Jag ser fram emot ett samarbete med Croneman och SFI där vi från WIFT+ kan bli ett bra bollplank och även hjälpa till att förflytta oss framåt och få ett genomslag – istället för att hamna i gamla diskussioner.

Theo Lindberg,
Vice-President WIFT+ Sverige