A-märkning visar obekväm sanning

A-märkning av film är ett sätt att synliggöra en genusfråga som de flesta annars väjer för. Det skriver det internationella nätverket Wift i ett svar på Hynek Pallas kritik av märkningen.

Om A-märkningen kan vara en trojansk häst till ökat medvetande är den befogad!

När Hynek Pallas i en text i SvD (”Kulturen låter sig inte tvätt- märkas”, 7/11) fokuserar på att Svenska filminstitutet väljer att stödja idén om att A-märka film som klarar det så kallade Bechdel-testet och vilka manusskrivarkonsekvenser det kan leda till, banaliseras ett helt annat och nog så viktigt problem: Ett stolpigt filmavtal och en ängslig filmbransch som dansar efter maktens pipa för att få ta del av de ynka slantar som finns.

Det problemet är komplext och varken det ängsliga filmproduktionsklimatet eller A-märkningen förtjänar att blandas samman på detta sätt. De kulturella och konstnärliga konsekvenser filmavtalet skapar är betydligt allvarligare än A-märkningen.

I snart 30 år har människor attraherats av enkelheten kring Bechdel-testet: innehåller filmen två namngivna kvinnor som talar med varandra om något annat än män?

Genusfrågan brukar annars oftast drabbas av så kallad ”automatisk väjningsplikt”. Det vill säga. ”Jaja, vi vet att det är viktigt, men vi har inte lust, tid och ork att ta tag i det just nu, och så väljer vi att låta något annat vara viktigare.”

Det internationella nätverket Wift (Women in film & television) anstränger sig tillsammans med forskare att tänka nytt, vända på begreppen och se till att de stödpengar som är nödvändiga för svensk filmproduktion används på ett sätt som tar oss närmare de mål vi kämpar för och som vårt samhälle formulerat – jämställdhet och mångfald.

Hade forskning varit hälften så lättkommunicerad och attraktiv som A-märkningen, hade förändringar kanske redan skett. Men så funkar sällan verkligheten. I en emotionell och ängslig värld är eftertanke jobbigare än snabba stimuli!

Om Pallas tillät sig att tänka en tanke till om vilka som ligger bakom A-märkt borde det ge några konstruktiva signaler.

Initiativtagare till A-märkningen är Folkets hus och parker. De andra är Rättviseförmedlingen, med över 40000 Facebookföljare, och så nätverket Wift.

Tror Hynek Pallas på riktigt att dessa tre gräsrotsaktörer kommer att stämpla bort kvalitet, och hämma frihet och konstnärligt uttryck?

Han kunde istället välja att se oss som en garant för att detta faktiskt är motsatsen till styrning av fri konst och absolut inte ett kommersiellt knep för att snabbt sälja så mycket som möjligt.

A-märkt är ett seriöst, humoristiskt och lekfullt försök att synliggöra en fråga som de flesta väjer för.

Läs artikeln på SvD.se ›