Vad har Serbisk Filmindustri och jämställdhet i den svenska filmbranschen gemensamt? Jo – i oktober arrangerade Jelena Mila från Stockholm ett utbyte, kallat SNOWE, mellan just svenska kvinnliga filmskapare och serbiska aktörer i filmindustrin, ett utbyte finansierat av Svenska institutet.

Tillsammans med Jelena Mila (skådespelerska, initiativtagare till New Balkan Filmfestival i Stockholm och SNOWE) reste jag,  Anna Hylander tillsammans med filmregissörerna Karin Fahlén och Beata Konar samt filmproducenten China Åhlander tillsammans till Belgrad för att under en veckas tid möta kvinnor i den Serbiska filmindustrin. Med på resan var även Annika Wik representant från SFI och Anna Wahl Professor, Genus, organisation och ledning vid KTH.

På Film Center Serbia (motsvarigheten till SFI) träffade vi Miroljub Vučković, ansvarig för internationella kontakter. Han var till en början skeptisk till vår syn på jämställdhet och han förde in samtalet på vikten av kvalité och att succéer av kvinnliga regissörer var ända vägen att nå jämställdhet. Men han lyssnade intresserat till Annika Wiks presentation om SFIs målsättning och handlingsplan för att nå 50/50, och han mjuknade en hel del inför våra tankar och argument. Film Center Serbia har enormt begränsade möjligheter. De kan en gång om året dela ut pengar till serbiska produktioner och har ca 300 000 Euro att fördela till varje projekt. ca 10 projekt får dessa medel varje år. Överallt hör man ”det finns inga pengar” och det är nog verkligen sant. Pengar till inhemsk filmproduktion är enormt svårt att få ihop. Ofta är det privata finansiärer som gör produktionerna möjliga, samt till viss del TV.

De få kvinnor vi mötte som faktiskt är verksamma som regissörer är ofta också producenter. Bl a träffade vi Jelena Bajić Jočić som för två år sedan debuterade med långfilmen Led (Engelsk titel Ice). Hon är producent och delägare i sitt familjeägda produktionsbolag Contrast Studios som dels producerade hennes långfilm och dels producerat en framgångsrik komedi- och drama-serie för TV. Mila Turajlic är utbildad tv-producent, men är nu endast verksam som dokumentärfilmare. Hon har bl a gjort den framgångsrika dokumentären Cinema Komunisto, om Belgrads gamla filmstudios där storfilmer spelades in på 60- 70- och 80-talet. Säkerligen finns ett par till, men så särskilt många fler kvinnliga regissörer är det inte bland Serbiens 7,5 miljoner invånare.

Jugoslavien var förr en stor filmnation som producerade många storfilmer både inhemska och internationella. Cinemateket och dess filmarkiv har alltid varit levande och betydelsefulla och idag finns världens femte största filmarkiv i Belgrad, ett arkiv som lockar forskare från hela världen. Arkivet var nära att förstöras under Natos bombningar av Belgrad 1999. Huset drabbades av vattenskada och lådorna som filmerna låg i förstördes. Men tack vare snabb hjälp från filmarkiv runt om i Europa skickades nya förvaringsboxar och filmerna kunde bevaras.

Vi träffade Ana Ilic samt flera driftiga kvinnor från Serbia Filmcomission, vilka planerar starta upp WIFT i Serbien och vi träffade även studiochefen Barbara Sandić-Stetić på Pink Media Group, som ofta gästas av amerikanska, brittiska och italienska storproduktioner. Andjelka Vlaisavljevic´ är en framgångsrik kvinna som haft många av sina verksamma år i USA, men som nu är tillbaka på hemmaplan och driver produktionsservicebolaget Work in Progress (WiP). De syr ihop de amerikanska storbolagens hela produktionsapparat i Serbien. Serbien har sedan 7 år tillbaka satsat på att locka utländska bolag och utmana Ungern, Bulgarien och Rumänien i priser och kompetens. Trots att skattereduktion ännu inte är möjligt håller Serbien ca 25 % lägre priser än det framgångsrika Ungern. I dessa led syns få kvinnor och uppdelningen är tydlig mellan vilka yrken som är mansdominerade och vilka som är kvinnodominerade. Endast en utländsk kvinnlig regissör, från Storbritannien, hörde vi talas om.

Tack vare Jelena Milas stora kontaktnät i Belgrad fick vi under veckan insyn i stora delar av den Serbiska Filmindustrin; historia, villkor idag och inte minst kvinnors tankar kring sin egen verksamhet och framtid. Jelena kommer att driva SNOWE vidare med fler utbyten mellan Sverige och Balkan.

Till sist vill jag nämna att vi alla blev peppade av ett par unga kvinnor från filmskolans producentlinje, vilka blev otroligt nyfikna på vårt besök. De kom på våra filmvisningar och deltog med engagemang i Anna Wahls föreläsningsdag.

Det finns absolut hopp om en stark kvinnokraft i Serbien.

/Anna Hylander