Minst lika bra som den bäste mannen
september 17, 2014 | By maria | No Comments
En intervjustudie om att vara kvinna i en mansdominerad filmbransch.
av Fanny Ovesen och Frida Pettersson.
Filmbranschen är på många sätt en mansdominerad bransch. Hade könsfördelningen inte varit så sned är det rimligt att anta att filmutbudet hade haft en större mångfald. Detta gäller förstås även för andra kategorier som klass, etnicitet och sexualitet. Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur kvinnor med ledande kreativa eller administrativa positioner i filmbranschen har tagit sig dit de är idag, och vad de har upplevt på vägen dit. Vi har valt att applicera ett feministiskt perspektiv på vår studie, kompletterat med teorier om intersektionalitet.
Vår frågeställning lyder:
1) Är det möjligt att utläsa vilka faktorer som verkar ha spelat in i hur deras yrkesliv har utvecklat sig (bakgrund, utbildning, familj etc.)?
2) Vilken betydelse ger de kön (att vara kvinna) i deras bransch, och hur har denna förståelse skapats?
3) Vad ger kvinnornas berättelser för bild av möjligheterna till ett mer jämställt arbetsliv inom film?
Vi har utfört en kvalitativ intervjustudie med fem informanter. Intervjumetoden har varit narrativ och semistrukturerad, där vi har koncentrerat oss på hur kvinnorna konstruerar sina yrkeslivsberättelser. För att analysera vårt empiriska material har vi använt oss av Jane Ritchies och Jane Lewis ”analytiska stege” samt metoden ”grounded theory”. Förutom det intersektionella perspektivet har vår teoretiska referensram också bestått av genussystemet och genuskontraktet, begreppsparet norm/avvikare, homo-‐ och heterosocialitet, könsmärkning och kvinnliga schablonbilder.
Faktorer som har påverkat kvinnornas yrkeslivsberättelser är dels individuella – som drivkraft, envishet och självförtroende – och strukturella. Exempel på det senare är klasstillhörighet, kontakter och en partner som har bidragit med ekonomisk trygghet. Könsfaktorn har också påverkat. Visserligen öppnades dörrar t.ex. när det förut var stort fokus på att få in fler kvinnliga producenter i branschen. Dock har stämpeln som kvinna fört med sig vissa svårigheter som t.ex. att man inte förväntas vara tekniskt kunnig eller ha typiska chefsegenskaper som rättframhet och auktoritet. Många kvinnor försvinner dessutom från branschen efter att ha skaffat barn. Exempel på åtgärder för en mer jämställd och jämlik filmbransch är förbättrade arbetsvillkor, underlättande av familjebildning samt ett ökat intresse från distributörer och finansiärer att investera i underrepresenterade gruppers berättelser. Det krävs jämställdhetsarbete även i reklambranschen varifrån många manliga regissörer kommer. Det behövs också en strävan efter mångfald vid anställning av team, samt åtgärder i branschen i stort som riktar sig mot de normer som stänger ute och trycker ner kvinnor och kvinnlighet.