Image Image Image Image Image Image Image Image Image

17 sep

Minst lika bra som den bäste mannen

september 17, 2014 | By | No Comments

En intervjustudie om att vara kvinna i en mansdominerad filmbransch.

av Fanny Ovesen och Frida Pettersson.

Filmbranschen  är  på  många  sätt  en  mansdominerad  bransch.  Hade  könsfördelningen inte varit så sned är det rimligt att anta att filmutbudet hade haft en större mångfald. Detta gäller förstås även för andra kategorier som klass, etnicitet och sexualitet. Syftet med  denna  uppsats  är  att  ta  reda  på  hur  kvinnor  med  ledande  kreativa  eller administrativa positioner i filmbranschen har tagit sig dit de är idag, och vad de har upplevt på vägen dit. Vi har valt att applicera ett feministiskt perspektiv på vår studie, kompletterat med teorier om intersektionalitet.

Vår frågeställning lyder:

1)  Är det möjligt att utläsa vilka faktorer som verkar ha spelat in i hur deras yrkesliv har utvecklat sig (bakgrund, utbildning, familj etc.)?

 2)  Vilken  betydelse  ger  de  kön  (att  vara  kvinna)  i  deras  bransch,  och  hur  har  denna förståelse skapats?

 3)  Vad  ger  kvinnornas  berättelser  för  bild  av  möjligheterna  till  ett  mer  jämställt arbetsliv inom film?

Vi har utfört en kvalitativ intervjustudie med fem informanter. Intervjumetoden har varit  narrativ  och semistrukturerad,  där  vi  har  koncentrerat  oss  på  hur  kvinnorna konstruerar sina yrkeslivsberättelser. För att analysera vårt empiriska material har vi använt oss av Jane Ritchies och Jane Lewis ”analytiska stege” samt metoden ”grounded theory”. Förutom det intersektionella perspektivet har vår teoretiska referensram också bestått av genussystemet och genuskontraktet, begreppsparet norm/avvikare, homo-­‐ och heterosocialitet, könsmärkning och kvinnliga schablonbilder.

Faktorer som har påverkat kvinnornas yrkeslivsberättelser är dels individuella – som drivkraft, envishet och självförtroende – och strukturella. Exempel på det senare är klasstillhörighet, kontakter och en partner som har bidragit med ekonomisk trygghet. Könsfaktorn har också påverkat. Visserligen öppnades dörrar t.ex. när det förut var stort fokus på att få in fler kvinnliga producenter i branschen. Dock har stämpeln som kvinna fört med sig vissa svårigheter som t.ex. att man inte förväntas vara tekniskt kunnig eller ha typiska chefsegenskaper som rättframhet och auktoritet. Många kvinnor försvinner dessutom från branschen efter att ha skaffat barn. Exempel på åtgärder för en mer jämställd och jämlik filmbransch är förbättrade arbetsvillkor, underlättande av familjebildning samt ett ökat intresse från distributörer och finansiärer att investera i underrepresenterade gruppers berättelser. Det krävs jämställdhetsarbete även i reklambranschen  varifrån  många  manliga regissörer  kommer.  Det  behövs  också  en strävan  efter  mångfald  vid  anställning  av  team, samt åtgärder i branschen i stort som riktar sig mot de normer som stänger ute och trycker ner kvinnor och kvinnlighet.

Läs hela uppsatsen (pdf) ›

Skärmavbild 2014-09-17 kl. 12.57.50