Tack för att du ger oss tillfället att lära känna dig bättre, få veta lite mer om ditt professionella arbete och ditt arbete med välgörenhetsorganisationer som riktar sig till unga.

Kan du berätta lite om vad du gör i film/TV-branschen i Sverige? 
För att göra en lång historia lite kortare så började jag i filmbranschen 2009. Jag debuterade som skådespelare i en TV-serie som blev nominerad till Kristallen, som heter “Familjen Babajou”. Efter ett tag insåg jag hur stängd branschen är eftersom jag bara blev erbjuden stereotypiska roller. Då skapade jag min egen väg, och 2014 grundade jag produktionsbolaget DNZ Pictures tillsammans med Sebastian Lagerkvist. Tillsammans har vi gjort kortfilmer som “Jag har din rygg” och “Gola inte”, som båda vunnit priser och setts över en miljon gånger. Vi hittade vår egen väg och öppnade dörrar på det sättet.
Inom bolaget har jag haft möjlighet att utvecklas som producent, manusförfattare och regissör och även kunnat etablera mig mer som skådespelare. Jag har varit med i stora produktioner, rest runt i världen med Unga Klara Teater och jag har stått på Kungliga Dramatens stora scen.
Jag har nyligen producerat långfilmen “GLACIÄR” för ViaPlay och den 9:e säsongen av den framgångsrika TV-serien “Maria Wern”. Just nu är jag involverad i ett projekt som är tänkt att ha sin debut på Kungliga Operan och har även huvudrollen i ett ViaPlay projekt, samt sitter i writer’s room för ett annat filmprojekt. Jag är producent på Warner Brothers och en av grundarna till plattformen PEOPLE OF FILM (red anmärkning: en plattform som jobbar för att öka mångfalden inom svensk film både när det gäller representation och perspektiv). Och så jobbar jag så klart med ungdomar vid sidan om allt.

Är du typen som tänker på ett glas som halvfullt eller halvtomt?
Jag skulle säga att jag är realist, men en som fokuserar på möjligheter hellre än problemen.

Kan du dela med dig av utmaningar du stöter på inom film/TV-industrin idag?
Det finns två aspekter här. En utmaning är förstås att förverkliga sina idéer, att få “green light” att producera sina egna historier. Med inflationen och nedgången inom industrin produceras inte lika många projekt längre, så konkurrensen är ännu tuffare nu. Det finns mindre spelare i branschen, vilket också bidrar till att köpare eller streamingtjänster investerar i projekt som redan har en stark tittarbas eller STRONG IP (hur översätter man det)

Den andra utmaningen är representation. Det som var på tapeten 2009 är fortfarande aktuellt än idag. Samma frågor och utmaningar kvarstår och vi har inte sett några större skillnader i Sveriges filmindustri. Det är nedslående att se samma stereotypiska bilder produceras om och om igen. Vi har inte sett ett uppdaterat perspektiv, eller röst, eller berättelser där en “minoritet” har huvudrollen utan att vara kriminella, flyktingar, aggressiva karaktärer, etc. Vi borde ha kommit mycket längre vid det här laget, så man undrar ju varför läget är status quo. Vem håller i pennan? Vems berättelse ska vi berätta? Vem har makten och vem sitter på pengarna? Framförallt, vem har makten att göra förändringar och öppna dörrar istället för att hålla dem stängda? Film är menat för alla, men inte alla får vara med och skapa dem.
Hur ska någon, som läser om dina val och din karriär men som kanske inte känner rätt personer eller har rätt nätverk, komma dit du är idag? Många ser upp till dig som förebild, och det är du verkligen.
Förebild är ett stort ord, och även om det är smickrande att höra så är det också lite läskigt. Det är en stor och ärofylld roll att ha – en roll som innebär att det finns de som ser upp till en och tror på dig.
Jag ger inte upp i första taget, och det har jag mina föräldrar att tacka för. De har gjort stora uppoffringar för mig och mina syskon, vilket jag alltid kommer att bära med mig och se upp till dem för.
En annan drivkraft för mig är att när jag växte upp så såg jag aldrig någon som såg ut som jag på svensk TV. Så när jag gjorde min debut i “Familjen Babajou” så var jag inte övertygad om att det var skådespeleri jag skulle satsa på till 100%. Jag var ofta den enda svarta i många olika sammanhang och bristen på representation var uppenbar. Men när jag startade mitt eget produktionsbolag så gjorde jag det väldigt mycket för att förändra branschen – precis som många före mig har kämpat för att göra.

Jag kom dit jag är idag genom att inte ta genvägar. Allt vi har byggt upp har skapats med fantastiska personer som delar samma vision. Jag har rest mig efter tusentals avslag och nej. Som jag sa innan så föredrar jag att fokusera på möjligheterna istället för problemen. Det är även den inställningen som har gjort att jag så småningom fick positiva besked och beviljade ansökningar som tog mig närmare mina mål.

Berätta om ditt välgörenhetsarbete!
Jag jobbar mycket med ungdomar i olika kontext. Jag har haft ett långt samarbete med en organisation som heter VÄGEN UT i Haninge. Jag har besökt runt 50 skolor där jag har föreläst, hållit i workshops och satt upp teaterpjäser med och av ungdomar. Jag har varit mentor till unga vuxna som, på ett eller annat sätt, har ett intresse för filmbranschen. Huvudagendan med allt det har varit att hjälpa unga människor utvecklas som individer och förstärka ett intresse för filmindustrin. Det är lika vackert varje gång jag får bevittna unga människor utvecklas och hitta sin egen röst.

Är det viktigt för de som har ledande positioner i branschen att göra välgörenhetsarbete och samhällsaktivism? I så fall, varför? 
Jag kan bara prata för mig själv och för min del är det viktigt delvis för att unga människor är morgondagens filmskapare. Gapet är redan stort mellan de här två världarna som aldrig mötts. Så om vi kan fånga intresset hos ungdomar i ett tidigt skede och introducera dem till filmindustrin, och finnas som mentor till dem, så kommer filmvärlden se annorlunda ut i framtiden. Det handlar också om att ligga steget före framtida utmaningar och förändringar. Den bästa balansen är att sammaföra yngre och äldre generationer.

Jag vet att du inte vill att jag ställer nästa fråga, men vi måste prata om elefanten i rummet. Kan vi prata lite om radiointervjun där Guldbaggens brist på etnisk mångfald kritiseras och varför du valde att ta bladet från munnen? Det är inte många som har det perspektiv och sammanhang du har i branschen.
Jag har redan nämnt det lite tidigare, när jag sa att många frågeställningar vi hade för 60 år sen, eller 2009, finns kvar än idag. Vi borde ha kommit längre vid det här laget. Det pratas, men det sker inga förändringar. Det känns som att vi bara går runt, runt. Jag hoppas att folk vaknar upp nu och att alla vågar vara mer öppensinnade och vågar bryta ner fler barriärer. Det är dags att vi tar de här frågorna på allvar och völkomnar andra röster och perspektiv.

Links: 
Guldbaggen: https://sverigesradio.se/artikel/guldbagge-debatt-om-mangfald-tror-inte-folk forstar
Cinemafrica: https://cinemafrica.se/cinemafrica-i-angola/
Instagram: www.instagram.com/davidnzinga
Websites: www.davidnzinga.com , www.dnzpictures.com
Photos: Jessica Wikström 

Den normalt svenske TV-producenten och skådespelaren David Nzinga lät nyligen sin röst höras i Sveriges Radio, där han uttalade sig om den nya regeln från Guldbaggejuryn. I radiointervjun talade han om bristen på representation för svarta  personer och att de roller som finns tillgängliga ofta är stereotyper som representerar brottslingar, knarklangare, invandrare.

Håll dig uppdaterad om den längre intervjun som Wift Sweden har gjort med David och som kommer att publiceras snart.
Lyssna på radiointervjun här.