Scriptan som blev producent

Annika Hellström, producent och grundare till Cinenic AB i Göteborg, står bakom Dorismanifestet och har själv fått viktigt stöd av nätverket.

Vem är du?

Jag är en passionerad cineast som älskar magin i konstformen film. Jag är scripta i botten och har jobbat med film i 30 år. Film är en oslagbar form för mänsklig kommunikation. Jag är också en globetrotter som älskar och fascineras av främmande kulturer.

Idén till Dorismanifestet föddes i mitt huvud och tillsammans med fantastiska kvinnor i Doris styrelse genomförde vi Dorisfilmerna och skapade en ny debatt. Manifestet, ”Doris i skolan”, Doris Platform Day och nu ett Doris spelapp är både roligt och stimulerande och något jag oerhört stolt över www.dorisfilm.se. Jag är feminist och brinner för jämställdhet och är övertygad om att det är vägen till att förbättra världen.

Vad är du aktuell med?

2016 producerar Cinenic film barnanimationen Märta Proppmätt med manus och regi av Petra Revenue. Vi samproducerar också den animerade fiktionsdokumentären The Tower med Tenk.TV och Les Contes Modernes och isländska And Breathe Normally med ZikZak filmworks. Tillsammans med Agneta Fagerström-Olsson och 2afilm producerar jag Dröm vidare i regi av långfilmsdebuterande Rojda Sekersöz  sommaren 2016.

Flocken, Beata Gårdelers film som Agneta Fagerström-Olsson och jag producerade via vårt bolag 2afilm, blev prisbelönt över hela världen, bl a en Kristallbjörn i Berlin 2015 och tre guldbaggar.

 Vad gör du för att hjälpa fram kvinnor i branschen?

Det är både roligt och stimulerande att söka nya karaktärer i stereotypa roller. Till att börja med tänker jag efter när jag ska tillsätta folk. Till exempel har jag ofta arbetat med kvinnligt A-foto i mina filmer, vilket också har gett ett gehör för en känslighet som jag uppskattat mycket.

Agneta Fagerström-Olsson och jag delar intresset av att lyfta historier om kvinnor gjorda av kvinnlig talang. Jag engagerar mig i Doris både nationellt och internationellt och vi bland annat utvecklat en spelapp för barn enligt Dorismanifestet. Dorismanifestet har också adopterats av Island och nått en stor framgång där. Deras första Doris-kortfilm vann Edda-priset – Islands Guldbagge.

Hur har själv du fått hjälp?

Doris, Doris, Doris – och min man. Att få hjälp i ett nätverk är speciellt. Du kan få samma hjälp som av t ex en kompis, men i nätverket kan du också få den konstruktiva kritiken och de annorlunda perspektiven från gruppen som kan vara väldigt olika men som ändå förenas av ett gemensamt behov av ökat utrymmet för kvinnor.

Vad ser du för förändring över tid?

Jag tycker det har hänt otroligt mycket från det att Doris satte fokus på det  ojämställda tillståndet i filmbranschen vid år 2000 och fram till nu. Då var det fortfarande inte rumsrent att ens prata om det. Idag träffar jag många män, (yngre) som tycker det är lika viktigt. De vill se förändrade strukturer. Och det är helt underbart att se! Kvinnokaraktärer med en intressant utveckling i fiktionen kommer att påverka jämställdheten i stor utsträckning och göra världen mer kreativ att vara i.

SFI har infört 50/50-krav på producent, manusförfattare och regissör. Det skapar en bredare plattform för kvinnliga regissörer att utveckla sitt hantverk. Det återstår mycket arbete men mycket positivt har hänt. De unga tar ingen skit och det skapas en mängd incitament för kvinnligt filmskapande!