1. Vem är du?

Har inte alltid så lätt att veta vem jag är… är lite av varje men min rotlösa identitet har gjort mig till en stark och nyfiken person. Har lätt att anpassa och ta till mig de flesta miljöer & människor men det ska vila på grunden till solidaritet, konstnärlighet och lust. Filmskapandet och produktion har passat mig som hand i handske. Är passionerad i mitt arbete.

Växte upp i medelklassens 60-tal, allt var (nästan) tillåtet och frihet & tillit till mig som barn gjorde mig till en engagerad och självständig ung kvinna. När jag nu snart fyller 50 ser jag att livet i stort, kärleken & arbetet, format mig till någon som jag tycker om. Bär på ett gott och engagerat hjärta – när jag hittar stunder av vila i eftertänksamhet ger den känslan mig det största välbefinnandet av allt.

Bor och verkar i den Arktiska miljön. Nordkalotten är mitt arbetsområde. Har alltid och kommer alltid bo norr om polcirkeln. Rör mig över landsgränserna med största naturlighet. Även Nordvästra Ryssland och dess kultur känns nära och hemmavid. För mig är det kortare körtid till Murmansk än till Stockholm och det har alltid känts naturligare för mig att köra norrut.

Är autodidakt. Efter 6 år inom akut –och intensivvården ville jag något annat och sökte mig till SVT och nyhetsscripteri. Kontinuerlig filmproduktion i norr var i sin linda och pionjärerna Agneta Fagerström-Olsson och John Olsson flyttade upp sitt Giraff Film från Stockholm till Luleå och med sig hade de produktionsledaren Stina Klemming som blev min mentor. Stina formade mitt fundament, John och Agneta lärde mig filmens språk. Efter sju år som Giraff blev det Filmpool Nord och konsulentjobb, sedan blev jag min egen. Startade Davaj Film -96. (Davaj betyder kom igen, kör på – på ryska). Jobbat mesta delen i Nordnorge. Är sedan två år tillbaka med Luleå som bas. Nu är cirkeln sluten. John & Agneta har flyttat tillbaka Giraff Film till Luleå, jag leder sällskapet som producent i norr och med mig har jag Emma Karlsson som ska producera sin första kortfilm till hösten under Giraff Films flagg. Med mina 22 år inom filmproduktion, goda samarbeten i olika produktioner, i och med olika produktionsbolag i Sverige, Norge och Finland, allt vilande på Stinas, Agnetas och Johns skolning, känns det som om jag har börjat bli varm i kläderna.

2. Vad är du aktuell med

Producerar just nu min andra långfilm ”Miraklet i Viskan”, manus och regi John O. Olsson. Lia Boysen och Rolf Lassgård i huvudrollerna. Teamet är till största del filmarbetare från Norrbotten och Västernorrland och många är det gamla gardet av ”Giraff Films filmarbetare”.

I september blir det svensk premiär på danska Nimbus Films ”I Lodjurets Timma”, regi Søren Kragh Jacobsen. Berättelsen baserar sig på PO Enquists teaterstycke med samma namn. Filmens svenska del är filmad i Norrbotten med Anna Croneman som svensk samproducent. Jag fick glädjen att stiga in i projektet som lineproducer och jobba tillsammans med Anna, en regissör och team som lärde mig massor. Kändes redan när vi filmade att det skulle bli något extra ordinärt med superhög kvalité. Börje Ahlstedt gör en fantastisk rolltolkning som morfar till en liten 6-årig dansk dreng.

Flera projekt är på gång uppe i norr i höst och början av 2014 – det känns jävligt kul och inspirerande. Emma och jag ska också under hösten ägna tid att forma Giraff Films nya kontor som ligger i direkt anslutning till Studio Kronan i Luleå.

3. Vad gör du för att hjälpa kvinnor i branschen

Som producent & produktionsledare har jag fokus på att bygga mixade team och prioriterar kvinnor på regi, inspelningsledning och den tekniska sidan.

Är mentor till Emma Karlsson som producerar sin första kortfilm till hösten och hoppas utveckla mitt mentorskap tillsammans med andra kvinnliga aktörer på Nordkalotten.

4. Hur har du själv fått hjälp?

Stina Klemming var min mentor och otroligt viktig för mig när jag var ung och grön. Hon lärde mig vad ledarskap och filmarbete går ut på. Nu verkar jag i Stinas fotspår och anda.

5. Vad ser du för förändring över tid?

(frågan kan tolkas ungefär såhär- har det blivit bättre eller sämre, isf vad/hur/varför?)

Vi har blivit bättre på samverkan, lyfta upp varandras kompentens och lära av varandra. Nätverk som wift, specifika kvinnliga filmfestivaler etc. är viktigt. Tycker också att jag inte möter samma grymtande från den manliga regi –och filmarbetarkåren gällande 50/50 strategin. Allt tar ju sin tid när man ska förändra gamla strukturer och jag upplever att vi nu går i rätt riktning. Att de nationella filminstituten, produktionscentran och filmpooler också driver frågan i sina olika verksamhetsområden, från barn –och ungdomsverksamhet till tung filmproduktion är otroligt viktigt.