Filmpolitiskt uttalande från Wift Sverige inför den svenska filmhösten 2007

Skrivet av Anna Harding den 17 augusti, 2007

Förra året presenterade Svenska Filminstitutet en ny strategi som resulterar i att färre filmprojekt ska beviljas mer pengar.

Tanken är att en starkare finansiering av filmprojekten ska resultera i bättre kvalitet. SVT ställer sig bakom Filminstitutets strategi och målar upp ett scenario med ett tiotal starka filmproduktionsbolag som optimalt (Dagens Nyheter 25 juni 07). Bägge dessa tunga och inflytelserika finansiärer av svensk film säger sig redan praktisera denna policy.

Svenska Filminstitutets VD menar att en stark producent ska ge regissören förutsättningar att kunna hålla sig till sin vision. En starkare finansiering ger större konstnärlig frihet. Att flera filmproduktionsbolag riskerar att slås ut är Filminstitutets VD medveten om (intervju Filmkonventet Luleå, dec 06):

- Vi tar större risk och större ansvar. Men resultatet blir färre och bättre filmer.

I en intervju i senaste numret av Filmkonst uttalar Filminstitutets produktionsstödschef en önskan om att nu odla konstnärlig höjd i svenskt film och att vi senaste åren sett för mycket av platt landsbygd.

De uttalanden som under de gångna månaderna gjorts är öppna för olika tolkningar. Ett övergripande intryck är att man siktat in sig på att lösa filmens problem genom att identifiera producenter/filmproduktionsbolag som den springande punkten. Detta känns varken rättvist eller klokt.

Tydlighet är en stor bristvara i filmbranschen. Ett kraftfullt uttalande bör åtföljas av en handlingsplan för att förhindra att branschen, som av många olika skäl är i gungning, ska sjunka som kollektiv. Varken Filminstitutet eller SVT kan ge små produktionsbolag näringsförbud. Däremot kan de vara tydliga med sina krav och villkor.

Mot bakgrund av detta undrar Wift Sverige därför:

• Vad är en stark producent, ett starkt produktionsbolag? Är det de som Filminstitutet anser vara pålitliga, eller de som har pengar?
  
• Är färre och större filmproduktionsbolag en garanti för att åstadkomma kvalitativt bättre film? (Kan exemplet Arn som SVT dragit sig ur bl a av kvalitetsskäl mana till eftertanke, producerat av en av vårt lands största aktörer och med rekordstor budget?)
  
• Är det möjligt att förutse succé respektive fiasko via de strukturella förändringar som eftersträvas? Och hur ska det i så fall gå till?
  
• På vilket sätt har stad - landsbygd någon relevans när det gäller ambitionen att höja den kvalitativa nivån i svensk film? Är storstadsskildringen en garanti för kvalitet?
  
• Är de påtänkta förändringarna ägnade att skapa större trygghet för finansiärerna?
  
• Hur förhåller sig de strukturella förändringarna till de jämställdhetsmål som tidigare uttalats?

Wift Sveriges frågeställningar ska ses mot bakgrund av att vi bland våra medlemmar har ett flertal producenter i enmans- eller fåmansbolag, över hela landet. Att kvinnor väljer att arbeta i mindre företagskonstellationer är ett faktum inom film- och tv-branschen liksom i övriga branscher. Orsakerna till detta är många och mångfacetterade.

Att Svenska Filminstitutet nu väljer att premiera stora produktionsbolag vid fördelning av pengar blir svårt att förena med de jämställdhetsmål filmpolitiken underställts. Mångfalden i svensk film är hotad, vilket i slutänden drabbar publiken.

Stockholm i augusti 2007,

Styrelsen för Wift Sverige

 

Svenska Filminstitutet svarar på WIFT:s frågor

Med anledning av SFI:s nya strategi "större stöd till färre filmer" så har Wift Sverige gjort ett filmpolitiskt uttalande och vi vill gärna svara på deras frågor.

- Vad är en stark producent, ett starkt produktionsbolag? Är det de som Filminstitutet anser vara pålitliga, eller de som har pengar?

Framförallt så önskar Filminstitutet stödja producenter som visar sin styrka genom en hög ambitionsnivå, ett kraftfullt värnande om den kreativa processen och om upphovsmännens integritet. Vi önskar givetvis även att producenten är pålitlig och att filmen därmed blir så som överenskommet när produktionsstödet beviljades.

Ett starkt produktionsbolag har egna resurser och är inte till hundra procent beroende av Filminstitutets konsulenter, något vi ser som nödvändigt för en stark och självständig bransch. Det behöver inte innebära att bolaget är stort. Vi kommer även i framtiden stödja bra projekt från små och finansiellt svaga bolag.

- Är färre och större filmproduktionsbolag en garanti för att åstadkomma kvalitativt bättre film? (Kan exemplet Arn som SVT dragit sig ur bl a av kvalitetsskäl mana till eftertanke, producerat av en av vårt lands största aktörer och med rekordstor budget?)

Färre och större bolag är ingen garanti för kvalitet, några sådana garantier finns inte. Däremot är vi övertygade om att en situation där 112 filmer under fyra år producerats av 56 bolag (2003 - 2006) varken är gynnsam för branschen som helhet eller för de aktiva filmarbetarna. Producenter, liksom övriga yrkesgrupper, behöver jobba mycket och skaffa sig gedigen erfarenhet för att bli riktigt bra på det de gör.

- Är det möjligt att förutse succé respektive fiasko via de strukturella förändringar som eftersträvas? Och hur ska det i så fall gå till?

Nej, det finns som sagt inga garantier, men vi ska göra det bästa vi förmår för att skapa optimala förutsättningar för den svenska filmbranschen.

När Filminstitutet under 2006 pratade med företrädare för alla branschorganisationer om svensk films problem rådde stor enighet om att underfinansieringen var ett av de största hindren för branschen att utvecklas. Den analysen delar vi och vi är övertygade om det finns ett samband mellan resurser och kvalitet.

- På vilket sätt har stad-landsbygd någon relevans när det gäller ambitionen att höja den kvalitativa nivån i svensk film? Är storstadsskildringen en garanti för kvalitet?

Miljön som en filmberättelse utspelar sig i har ingen betydelse för kvaliteten.

- Är de påtänkta förändringarna ägnade att skapa större trygghet för finansiärerna?

Om vi med trygghet menar en större sannolikhet att den film man finansierar verkligen blir så bra på duken som den verkade på pappret så, ja, absolut. Att satsa pengar i svensk film är ett högriskprojekt även under de bästa förutsättningar och kan vi hjälpa till att skapa en balans som drar till sig kapital så ser vi det som en mycket positiv utveckling.

- Hur förhåller sig de strukturella förändringarna till de jämställdhetsmål som tidigare uttalats?

Vi tror att de kommer samverka på ett positivt sätt. Större stöd och större budgetar i de enskilda filmerna borgar för tryggare anställningsförhållanden och en arbetsmarknad för filmarbetare där även vuxna människor med familjer att försörja kan arbeta ett helt yrkesliv.

Stockholm, den 20 augusti 2007

Cissi Elwin, VD

Charlotta Denward, chef produktionsstöd