Cissi Elwin tar genusfrågan på allvar

Skrivet av den 14 september, 2006

- manlig filmhöst avskräcker inte

- Presentera en handlingsplan med förslag på hur vi ska förbättra situationen för kvinnliga filmarbetare. Det föreslog Filminstitutets nya vd Cissi Elwin när hon deltog som gäst på Wifts första medlemsmöte för säsongen. Cissi Elwin är en vän av fakta och vill få saker och ting gjorda. Och hon tar genusfrågan på stort allvar.

Ett fyrtiotal Wift-medlemmar var på plats i Filmhuset i Stockholm tidigt denna sista måndag i augusti för att lyssna på ett frukostsamtal mellan Cissi Elwin och Wifts ordförande Görel Elf. Eva Beling var moderator. I samband med lunchen passade Wift på att intervjua Cissi Elwin om kvotering, vd-rollen, filmens framtid och annat.

Jämställdhet självklart

För Cissi Elwin är det självklart att kvinnor ska ha samma maktposition som män i film liksom överallt annars.

-Det är en grundläggande demokratisk självklarhet. Dessutom tror jag att det rent konstnärligt och kommersiellt finns en enorm potential att hämta bland kvinnor, säger hon.

Hon anser att det finns en uppdämd berättarlust och en svältföddhet hos den kvinnliga delen av publiken att få se sina liv och historier speglade på film.

- Det är ett behov som jag hoppas att hela branschen ska upptäcka, säger hon och påpekar att tidningen Aftonbladet gick om konkurrenten Expressen när ledningen på Aftonbladet bestämde sig för att i första hand vända sig till kvinnor.

Manlig filmhöst

Men den kommande filmhösten lever långt ifrån upp till det nya filmavtalets genusmål att minst 40 procent av antalet filmprojekt som får stöd från Svenska Filminstitutet ska ha kvinnliga manusförfattare, producenter och regissörer. De allra flesta filmerna i höst görs av manliga regissörer...

- Hösten ser förfärlig ut ur ett kvinnoperspektiv. Men det blir bättre. De filmer som visas i höst fick stöd innan det nya filmavtalet trädde i kraft. Jag har kikat på hur det ser ut längre fram och där är fördelningen mellan män och kvinnor tack och lov jämnare , säger Cissi och påpekar att hon inte tänker nöja sig med det beskedet.

- Vi kommer givetvis fortsätta att bevaka genusfrågan och se till att det inte bara handlar om ett tillfälligt uppsving, säger hon.

Vi kommer in på fördelar och nackdelar med kvotering. Cissi Elwin ställer sig inte avvisande till kvotering, men vill helst slippa eftersom många kvinnor själva tycker det är obehagligt att veta att de blivit accepterade för att de är kvinnor.

- Jag har alltid så svårt att förstå att grundantagandet när det gäller kvotering alltid är att en begåvad man kommer att sopas ut av en obegåvad kvinna. För så är alltid resonemanget. Jag väljer att tänka att begåvade kvinnor lättare får chansen med kvotering, säger Cissi Elwin och berättar att hon fått höra av sin företrädare Åse Kleveland att branschen är gubbig. Cissi formulerar sig mer försiktigt.

- Jag kan säga att det var många män jag träffade i våras när jag skulle träffa beslutsfattare i filmbranschen. Därför är det väl bra att det är en kvinna på den här posten.

Samarbete och öppenhet

Efter bara några veckor som ny vd för Svenska Filminstitutet (SFI) har Cissi Elwin redan satt igång ett stort förändringsarbete. Samarbete och öppenhet är honnörsorden.

- I ett litet filmland som Sverige är samarbete och öppenhet inom branschen enda möjliga vägen till bestående framgång för svensk film, säger hon bestämt och upprepar ordet samarbete tre gånger.

Hon vill inte minst att konsulenterna ska börja samarbeta med varandra.

- Idag är de överhopade med manus som de var och en för sig måste ta ställning till. Jag är övertygad om att vi kan få fram bättre och djärvare filmer om de skulle arbeta mer tillsammans, säger Cissi Elwin.

Själv har hon tackat nej till Filmhusets flotta vd-rum där alla tidigare verkställande direktörer har suttit sedan Harry Scheins dagar.

- Det är ett pampigt och jättevackert rum och jag har funderat på om det är lite barnsligt av mig att tacka nej till det, men jag vill inte vara en chef som sitter längst in i huset bakom låsta dörrar.

Istället har hon placerat sig i ett vanligt kontorsrum strax intill huvudentrén.

- Jag vill kunna ropa hej och ha kontakt med alla. Jag är ju van vid en stökig och öppen tidningsmiljö.

Därför vill hon också riva väggarna på Filmhuset.

-Jag vet att motståndet till kontorslandskap är stort i början men att nästan alla är positiva efter ett tag. Men det måste göras på ett bra sätt med tillgång till tysta rum och annat. Det går inte att bygga kontorslandskap bara för att spara utrymme, säger hon bestämt.

Blandat mottagande

Utnämningen av Cissi Elwin till ny vd för Filminstitutet möttes med blandade känslor. Tunn rekrytering och bristande kunskaper om filmbranschens villkor löd de mest negativa omdömena.

- Jag var beredd på betydligt tuffare mottagande. Roy Andersson och Nils Petter Sundgren är de enda som öppet har uttalat sig negativt. Jag kan förstå att det är svårt att smälta för många som har hållit på med film i hela sitt liv att få Bullen-Cissi till chef, säger hon skämtsamt för att i nästa ögonblick skärpa tonen.

- Men helt oerfaren är jag inte. Jag har arbetat 15 år på SVT med i princip samma grundfrågor nämligen det kommersiella och det konstnärliga och avvägningen där emellan. Jag känner dessutom mycket folk i branschen vilket är en fördel utan att jag för den delen är insyltad i olika grupperingar och annat. Jag kommer med andra ord utifrån vilket också kan vara en fördel, säger hon.

Skicklig ledare

Kritiken mot Cissi Elwin för att hon inte skulle kunna tillräckligt om film härrör, enligt henne själv, från det gamla synsättet att personer som är skickliga i sina yrken också bör bli chefer.

- Men det är inte säkert att konstnärer självklart blir bra chefer. Idag är det nog viktigare att vara en tränad och skicklig ledare. Det är väl ingen som har frågat Leif Pagrotsky om vilka kunskaper han har om kultur eller förhört Carl Henrik Svanberg om hur man sätter ihop en mobiltelefon, säger hon och tillägger att hon tror att en del av kritiken mot henne har att göra med att hon är kvinna men att den framför allt beror på rädsla.

- Det finns nästan alltid en rädsla och en misstänksamhet bland konstnärer mot dem som bestämmer. Man är rädd för att den nya chefen ska vara en iskall siffernisse som inte förstår de grundläggande kreativa villkoren i ens verksamhet, säger Cissi och skrattar åt att hon ibland har framställts som en näringslivskvinna i dräkt.

- Jag kan absolut inte känna igen mig i den bilden. Det blir så skrattretande för mig eftersom jag under mina år på SVT kämpade för att public service skulle behålla kvaliteten, säger Cissi.

Vi ställer frågan vilka goda egenskaper hon tror sig ha i rollen som vd.

- Jag är entusiastisk och brinner för det jag gör. Nu brinner jag mycket för det förändringsarbete som vi har påbörjat och det tror jag personalen känner, säger hon och tillägger att hon också är ganska tydlig och inte särskilt rädd för konflikter.

- Jag har redan insett att det kommer vara en stor tillgång att inte vara konflikträdd i det här jobbet. Jag kommer att bli utsatt för så mycket kritik. Blir en film en publiksuccé så kommer jag till exempel få höra "men den konstnärliga kvaliteten då" och är det en film som vinner en A-festival kommer det låta "det var väldigt roligt men hur många såg den egentligen".

Viktig samlingspunkt

Cissi tycker det är viktigt att hitta ett sätt som gör att alla i branschen arbetar mer tillsammans.

- Där har Filmhuset en jätteviktig roll. Jag vill att Filmhuset ska bli en ännu viktigare samlingspunkt än vi är idag. Vi ska bli navet, själva hjärtat i hela filmbranschen.

Hon vill till exempel att Filminstitutet ordnar fler intressanta debatter, tar hit människor från andra delar av världen, tar fram nya modeller för hur man producerar film, når ut med film till nya målgrupper.

- Dessutom håller ett helt nytt konsumtionsmönster på att växa fram där nätet blir en allt viktigare del. Vi ska hänga med i detta, vi ska till och med ligga före. Vi ska serva branschen med kunskap, undersökningar och analyser. Jag vill att branschen ska känna att vi gör nytta för den. Det gör vi redan men vi kan göra mycket mer .

Omorganisation

För att Filminstitutet ska kunna möta de nya kraven krävs en stor omorganisation.

- Det har gjorts många små förändringar under årens lopp men aldrig någon riktigt stor omorganisation. Den nya tiden med multimedia och nytt filmavtal kräver ny organisation och nya arbetsmetoder, säger hon.

För att få fram faktaunderlag inför förändringen har Cissi redan initierat flera undersökningar. I en jämförs SFI med några andra filminstitut och i en annan får filmregionerna och andra uppdragsgivare till SFI säga vilka förväntningar de har på SFI och hur de tycker att Filminstitutet sköter sig.

- Man kan aldrig bli framgångsrik i någon verksamhet om inte målen är glasklara för alla som jobbar där. Filmavtalet är grundplattan där det står vad vi ska göra men det räcker inte. Avtalet måste tolkas av oss och brytas ner i tydliga mål vad vi vill uppnå och vilka strategier vi ska använda för att uppnå dem. Därför vill jag få de här undersökningarna gjorda, säger hon.

I oktober ska det nya handlingsprogrammet för Filminstitutet presenteras. Då är det definitivt slut på hennes smekmånad.

- Ja, då blir det dags att börja diskutera konkreta frågor med branschen. Handlingsprogrammet kommer säkert att ifrågasättas och jag räknar med att få kritik från olika håll. Men det går inte och ta det här jobbet för att bli populär, säger Cissi Elwin bestämt.

Hon betonar att hon inte kommer att presentera några revolutionerande nya saker. Alla de kloka idéerna om hur man bör göra finns, enligt henne, redan i huset.

- Det handlar om att lyssna på vad de anställda har att säga. Utmaningen ligger i att ta till sig alla idéer och kunna genomföra förändringarna, säger hon.

Bättre mix

Grundtanken i förändringsarbetet är hur alla i Filmhuset tillsammans ska ta ett större ansvar för det totala utbudet.

- Vi måste ta mer hänsyn till hur konsekvenserna av det totala utbudet blir med det stöd vi ger. Jag vill hitta en bättre mix mellan olika teman och genrer. Vi måste till exempel våga satsa på konstnärliga filmer som är primärt konstnärliga och vars syfte är att tas ut till festival, säger hon och berättar att hon just har sett den nya långfilmen Farväl Falkenberg.

- Den är helt fantastisk och den har redan tagits ut till festivalerna i Venedig och Toronto. Det är en film som kommer att påverka unga nya filmares sätt att göra film, säger hon och lovar att de konstnärliga filmerna inte kommer försvinna under hennes tid som vd.

- Men vi kan inte bara göra konstnärliga filmer. Vi måste också göra filmer som har en bred publik. Det är ett lika viktigt mål.

Färre men bättre filmer

Cissi Elwin tror inte att mer pengar till branschen automatiskt skulle leda till bättre filmer.

- Alla pratar om att filmbranschen är underfinansierad och att vi ska begära mer pengar, mer pengar, mer pengar. Jag skulle vilja att vi blev tydligare med vad vi vill begära mer pengar till. Är det fler filmer vi ska göra? Förra året gjorde vi 43 filmer men ingen blev representerad på någon A-festival och ingen blev särskilt framgångsrik kommersiellt. Det är svårt att i ett sådant läge säga att vi behöver mer pengar, säger hon och berättar att det finns ett grundantagande i branschen att man måste producera minst 30 filmer för att få fram några med kvalitet.

- Jag skulle vilja veta vad det antagandet grundar sig på. Jag tror på det bara om jag får se ett bra underlag som visar det, säger hon och tycker att alla i branschen ska fundera mer på vilka målgrupper de vänder sig till.

- Det är viktigt att veta ganska mycket om hur svenskar lever när man gör film. Hur tänker folk, vad drömmer de om, vad är man rädd för, vad längtar man efter. Jag tycker personligen att vi har för få historier om människor över 35 år.

Gillar avtalsmodellen

Någon vän av statlig filmpolitik är Cissi Elwin inte. Hon föredrar den svenska filmavtalsmodellen - åtminstone tills vidare.

- Ja, jag tycker på något konstigt sätt om vår yxiga avtalsmodell. Den gör till exempel att det finns en bred uppslutning kring betydelsen av konstnärlig film. Sådan film får inte bara bli en angelägenhet för oss i Filmhuset vilket är risken med en statlig filmpolitik.

Men det är, enligt Cissi Elwin, en stor brist att videobranschen inte finns med eftersom den står för en betydande del av filmtittandet.

- Deras lust att vara med är dessvärre minimal eftersom de betalar 25 procent i moms medan biografägarna betalar 6 procent i moms plus 10 procent till oss. Skulle videobranschen vara med skulle de tvingas betala 25 procent plus ytterligare 10 procent till oss, förklarar hon bekymrat.

Tror på bions framtid

Cissi Elwin är inte orolig för att biosiffrorna pekar neråt utan hon tror starkt på filmens - och på bions framtid.

- Ja absolut. Men det finns många andra sätt att se film på än på bio. Jag vill inte säga fy skäms till alla som inte ser film på bio. Men visst är bio den ultimata filmupplevelsen, säger hon och påpekar att film är den konstart som ligger absolut närmast människor.

- Så fort vi blir kära, ledsna eller arga refererar vi till en film. Den starka positionen som film har bland människor är ju helt fantastiskt för alla oss i branschen, säger hon och berättar att hon har hört att många unga människor tycker det är för dyrt att gå på bio.

- De har inte råd att gå så mycket på bio som de skulle önska. Jag tycker vi ska fundera på om det går att pressa priserna, säger hon.

Inom branschen försöker man just nu addera något till filmupplevelsen så att biokvällen blir mer social och festligare.

- Det pratas om pensionärsbio, singelbio med mat, dryck och bio. Eller lyxbio med champagne. Jag tror det är bra att pröva nya vägar, säger hon medan det knackar på dörren. Det är dags för ett nytt möte.

- Det enda som verkligen oroar mig i det här jobbet är att jag ska inte hinna vara tillräckligt mycket med mina barn. Jag vill vara en närvarande mamma. På den punkten tänker jag inte kompromissa. Men... den här hösten blir det nog tyvärr inte riktigt så, säger hon och pekar på den redan nästan fulltecknade almanackan.