Anna Croneman uppskattad lunchgäst
Anna Croneman berättade om sitt producentskap och framför allt om tv-serien Kronprinsessan som tagit sig ända till Emmy-prisutdelningen, där den var en av fyra nominerade bland 700 tv-serier.
Sedan hon gick ut DI:s produktionsledarlinje för snart 20 år sedan, har Anna producerat dokumentärfilm, spelfilm och tv. Veranda för en tenor var den första långfilm hon producerade. Hon har ofta valt adaptationer av skönlitterära verk framför originalmaterial skrivet direkt för film.
- Det är för att jag är kontrollfreak! säger hon med ett stort skratt. Men det beror också på att jag oftare hittar intressanta böcker som jag går igång på, än bra originalmanus.
Men trots att Kronprinsessan bygger på Hanne Vibeke Holsts roman, visar det sig att den faktiskt började skrivas som en tv-serie, som dansk tv tackade nej till. Något de fått ångra rejält, då serien blivit en enorm framgång i Danmark och väckt livlig debatt där.
Kronprinsessan har tre huvudspår: Kvinnors makt i manliga sfärer, utmaningen i att få ihop karriär och familj, samt medias makt och offentlighetens pris. I Sverige gav serien inte upphov till lika mycket diskussioner i media som i Danmark och Norge. Det tror Anna har att göra med att vi i Sverige kommit längre i jämställdhetsfrågor. Men det var just bredden i materialet som tilltalade Anna. Det är inte smalt och radikalt, utan ganska lättillgängligt, och hon såg att det kunde nå ut till många.
- Det ÄR en sorts Kitty i politiken, en damtidningsfeminism, säger hon utan omsvep.
Hur ser hon på kvinnors makt i filmbranschen? Det är ett bättre läge än på länge, tycker hon. Filminstitutet tar frågan på allvar och Anna känner sig i det stora hela tillfreds med den filmpolitiska situationen just nu, där Cissi Elwin bromsar och manar till kraftsamling och fokusering. Självrannsakan är av godo, menar Anna, som tror att det kommer bli mycket svårare för producenter att få igenom sina projekt framöver. Vilket hon tycker är bra. Att producera färre filmer med högre kvalitet är också en väg att få politikerna att förstå vad pengarna räcker till och inte.
- Det är ett bra läge att göra bättre saker. Men filmavtalet måste skrotas!
Anna är vice ordförande i Producentföreningen och tycker det är barockt att de som producerar filmerna inte äger någon fråga i det nya avtalet.
Vilket föredrar hon att producera, tv eller långfilm för bio? Anna gillar båda delarna. Utan tv hade hennes och Janne Blomgrens produktionsbolag Bobfilm inte klarat sig, och det är roligt med tv:s genomslagskraft.
- Det är ju kul när det man gjort ses av 1,5 miljoner människor istället för 75000, som den av mina biofilmer som gått bäst!
Framtiden? Förutom att hon producerar uppföljaren till Kronprinsessan, Kungamordet (om manlig makt när den spårar ur, med Reine Brynolfsson som hustrumisshandlare) och planerar en tredje del byggd på Hanne Vibeke Holsts nästa bok, har Anna köpt filmrättigheterna till tre romaner: Sara Stridbergs Happy Sally, Bodil Malmstens Priset på vatten i Finisterre och Helena Henschens I skuggan av ett brott. Så hon har att göra.
Eva Beling var värdinna vid lunchen och ledde samtalet med Anna Croneman.
Detta är Wift
Women in Film and Television (Wift) är en politiskt obunden, ideell organisation som synliggör och stärker yrkesverksamma kvinnor i alla funktioner inom film, tv och annan rörlig bild. Läs mer