Gunilla Johansson i När våren sjunger. Foto: Mattias Oslak

Aase Högfeldt och Åsa Hoflin premiärvisade kortfilmer i Båstad

Skrivet av Gundel Wetter den 8 augusti, 2008

Årets tema för Lilla filmfestivalen i Båstad 30 juli – 3 augusti var Den engagerade blicken.

Här hade Wift-medlemmarna Aase Högfeldt och Åsa Hoflin galapremiärer på sina respektive kortfilmer, båda mycket tankeväckande.

Aases film När våren sjunger är en poetisk och varm film om en ung småbarnsmamma som lämnar sjukhuset med det chockartade beskedet att hon har en hjärntumör. Kvinnan går ut i vårsolen med det tunga beskedet. Hon tar en taxi. Från taxifönstret ser hon liksom för första gången den spirande vårgrönskan, fåglarna som sjunger och glada, leende människor.

- Jag ville göra en film om vad som är viktigt i livet. När du får ett dramatiskt besked får livet en ny dimension. Kläder, sportbilar och andra ytligheter blir oväsentliga, säger Aase. Hon vet vad hon talar om.

- Jag har själv haft en hjärntumör. Den gick inte att operera utan jag fick strålbehandling. Det är över tio år sedan nu och sjukdomstiden har påverkat mitt liv på många plan, berättar Aase.

Filmen är tio minuter lång men manuset var mycket längre från början.

- Jag behövde skriva av mig mina egna upplevelser. När jag väl hade gjort det kunde jag skala av och plocka ut det jag verkligen ville få fram i filmen, förklarar Aase.

Aase har en bakgrund som artist och sångerska. Hon är också utbildat filmproducent. När våren sjunger är Aases första kortfilm som hon själv både skrivit och regisserat. Filmen visades på festivalen som förfilm till Ken Loachs nya film It´s a free world.

Åsa Hoflins film Ibland... är en tre minuters kortfilm kring människors fördomar om cp-skadade. I filmen ser Åsa sig själv i spegeln på väg in till en fest. Hon skriver cp-skadad i pannan med en kajalpenna. Hon suddar ut vad hon skrivit och skriver dit det igen. Samtidigt ser vi i en slangordbok att cp betyder dum, elak, idiot.

- Filmen är en prolog till en längre film som jag vill göra, berättar Åsa. Hon har tidigare gjort kortfilmen Tid som handlar om en äldre cp-skadad kvinna som går in från bilen till sin lägenhet. Den filmen ställer frågor om våra olika förutsättningar i livet.