Fotograf: Sarah Arildsson
5 minuter Luleå
Jag tycker att:
"Nu skall jag tala om något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
Något som ni vet redan vet mycket om och som ni har hört tidigare.
Men ibland måste man säga saker och ting igen och igen och igen...
Och jag säger det för att jag har en stark tilltro till förändring och människans möjligheter till att förändras.
Häng med...
Vilka historier får vi se på bio och vilka är det som berättar dem?
Senaste säsongerna har filmerna till 80% regisserats av män.
Hur kan det komma sig att det ser ut så? Att det är så svårt att få igenom en förändring, så att vi kan få se skildringar regisserade av kvinnor på vita duken och där film visas?
Vad är det som hindrar en förändring? Är det så svårt att se bakom givna föreställningar om världen?
Mai Zetterling talade redan om detta på sin tid och i sina filmer t.ex. Flickorna som skildrar pjäsen Lysistrate - kvinnornas kärleksstrejk mot kriget - som tre skådespelerskor turnerar med runt om i landet, deras möten med publiken och om vad som då hände handlar Mai Zetterlings film Flickorna om, som hade premiär 1968, en oerhört bra och rolig film.
Filmavtalets parter skrev 2006 under vårt nuvarande filmavtal som säger 40-60 dvs. 40% av vardera könet skall stå för manus regi och producent.
Jag tycker inte att det är kvalitet att 80 % går till manliga regissörers syn på vår samtid, det speglar inte de livserfarenheter som vi har tillgång till att berätta om i våra filmer.
Jag tycker utifrån mitt perspektiv att det inte stämmer med den värld vi lever i.
Ordet kvalitet, spelar oss spratt i filmvärlden. Ett ord som används på många olika sätt.
Vi tycker alla de filmer vi gör skall ha kvalitet.
Amorosa, Järnets Änglar, Så Olika, Paradistorg, Långt borta och nära, Prinsessa, I taket lyser stjärnorna, Hannah med H, Patrik 1,5, I skuggan av värmen, Karaokekungen, Hungermarschen, Rallybrudar, Kid svensk, Långt borta och nära, Allt om min buske, Linas kvällsbok, Masdjävlar, Paradistorg, Förortsungar, Att göra en pudel, Keillers park, Skyddsängel, Ninas resa, Krama mig, Fröken Sverige,
Vad är detta? Ett högst ovetenskapligt urval utan inbördes ordning av svenska spelfilmer.
Sorterar de in under begreppet kvalitet?
Absolut, enligt min mening.
Vilka har då regisserat?
De som regisserat tillhör inte de 80 % utan 20 % dvs. det är regissörer som är kvinnor.
TING TAR TID! Mmm...
Senaste säsongerna är det 20 % kvinnor som regisserat spelfilm. Jämställdhetsmålet kommer inte att uppnås.
Frågor kan ställas;
Försvinner kvaliteten ur filmen när de regisseras av kvinnor?
Vad räknas som kvalitet?
Vem bestämmer vad som är kvalitet?
Hur definieras kvalitet?
Vissa begrepp ger sken av att vara neutrala. Kvalitet är ett sådant ord.
Det till synes neutrala är inte nödvändigtvis neutralt
När ord inte definieras utan ses som neutrala är risken stor att de följer den dominerande traditionens strömning.
Är kvalitet är en färskvara?
Hur påverkar begreppet kvalitet våra strukturer inom filmvärlden?
Är den en konstruktion som bara fördunklar och spelar oss spratt?
Kvalitet blir lätt ett begrepp som fylls med betydelse genom det förflutna, det vi redan vet och det vi redan sett.
Det spelar ingen roll om vi talar om konst, litteratur, musik, eller näringsliv, ordet kvalitet dyker alltid upp när du som minst anar det!
Ordet kan användas för att dölja eller synliggöra värderingar hos bedömaren. I slutändan handlar det om makt och Demokrati.
Vad är måttet på kvalitet idag?
Recensionsindex.
En stor publik på bio.
Att filmen deltar i festivaler, internationellt.
Denna måttstock använder Svenska Filminstitutet för vad som räknas som kvalitet, idag.
Hur går det ihop med orden som Harry Schein använde för att ge sin syn på kvalitet för nu, 45 år sedan? Den enda definition jag har läst och tagit del av inom filmvärlden.
Han skrev att "... en ny filmpolitik måste slå vakt om bredd, mångfald och konstnärlig kvalitet inom såväl produktion som distribution av film".
Vidare skrev han att , "kvalitet bör vara ett överordnat begrepp i hela filmpolitiken" och han definierade begreppen kvalitet och konstnärlighet som: "... en förnyelse av filmens uttrycksmedel och formspråk, ... angelägenhetsgraden i filmens ärende...intensiteten eller fräschören i dess verklighetsuppfattning... samhällskritik, graden av psykologisk insikt... lekfull fantasi eller visionär styrka ... den tekniska skickligheten..".
Och att det skall alltid finnas något nytt i varje film av teknik, människor eller annat.
De som har makten, har också tolkningsföreträde, när kvalitet och begåvning ska bedömas!
Risken är att nödvändig förnyelse och kreativitet glöms bort på vägen eller osynliggörs, vilket innebär att filmkonsten stagnerar.
Genus, ett annat litet ord som ställer till det.
Ett ord som dyker upp 5-i-tolv och som hamnar längst ner på listan av intentioner och viljeuttryck.
Som i den färska Filmutredningen, där frågan om representation av kvinnor och män landar som sista punkt, och där ordet "bör" fortfarande står kvar.
Intentionerna kanske finns till att förändra möjligheterna för regissörer och kvinnorna inom filmen, men resultaten låter vänta på sig.
Vem talar vi till i våra filmer?
Vilka berättelser är det vi ger liv?
Och för vem?
Som publik behöver vi historier och berättelser som påverkar vår bild av oss själva och vilka vi är. Som medverkar till att stärka vår kulturella identitet.
Fantasi och ett levande kulturliv kan ge oss det som krävs för att överleva och inte tappa bort oss när globaliseringens orkanvindar sveper över oss!
Trygghetsfaktor, tradition och historien sätter käppar i hjulet!
Att förändra traditionen av den rådande manskulturen verkar vara som att vända en oljetankers inne i den trängsta fjord.
Vad måste till?
Riktade åtgärder? Kvotering?
Oj, nu sa jag något läskigt!
Men är det inte kvotering redan?
Frågan måste ställas och funderas djupare.
Låt mig omedelbart tala om vad jag menar. Kvotering är en metod inget mål. Ett sätt att ta tillvaro på dem som går ut från våra Filmhögskolor och ge kontinuitet för dem som redan verkar.
Låta erfarenhet läggas till erfarenhet!
Film är ett erfarenhetsyrke, sa Ingmar Bergman.
Allt handlar om hur vi skapar identifikation och synliggör vår värld, vår samtid. I det måste filmens kvinnor delta och ge sin gestaltning och sin vision.
Att göra film är att ge en tolkning av världen och skapa nya traditioner.
Låt oss blicka framåt och låt oss se till förändringens kraft!
Låt oss se möjligheter i de utmaningar som ligger framför oss, och låt kvinnorna som är hängivna regiyrket och filmen, få utrymmen och ekonomi att förverkliga historier som berör och utmanar.
Låt deras bilder av vår samtid få storma in på duken, i tv-apparaterna och där helst film visas!
När Roy Andersson tackade för sina guldbaggar på Guldbaggegalan häromåret, talade han om vikten av att skapa ett kulturarv för framtiden dvs. att göra film idag. Inte enbart vårda det gamla.
Vill vi att det kulturarv vi lägger grunden för idag skall spegla den tid vi lever i, då måste vi ta tillvara på de krafter som verkar idag! Skapa möjligheter för filmskaparna, kvinnor och män att gestalta och skildra vår tid.
Varje människa är ett fönster ut mot världen!
Det är svårt att leva i en oskildrad värld. Och svårt att aldrig få möjlighet att skildra den, för att travestera Krzysztof Kieslowskis, den polske filmskaparen.
Vi har en vision om att förändringar är möjligt. Vi har en vision om en jämställd filmmiljö. Vi behöver en handlingsplan för att genomföra visionen om en jämställd filmmiljö där vi skapar filmer som attraherar vår publik!
Fråga inte vad jämställdhet kan göra för dig utan vad du kan göra för att uppnå jämställdhet!
Finns viljan finns vägen! Som Gösta Werner skrev som 97-åring efter att ha besök sitt favorit resemål Odessa, för att beskåda den trappa som finns med i filmen Pansarkryssaren Potemkin av Sergei Eisenstein.
Tack för mig!"
Christina Olofson regissör
Styrelseledamot, Wift (Women in film and Television) och Sveriges Regissörer
Detta är Wift
Women in Film and Television (Wift) är en politiskt obunden, ideell organisation som synliggör och stärker yrkesverksamma kvinnor i alla funktioner inom film, tv och annan rörlig bild. Läs mer